Jakten på den försvunna artisten

| 6 October, 2014

p_spencer-500x

När musik är svår att hitta, när jag inte lika lätt och bekvämt via de vanliga ställena som Spotify, iTunes osv, får tag på musik som jag fått nys om och vill lyssna mer på – då blir jag lika delar frustrerad som nyfiken. Som om jag är nåt riktigt speciellt på spåren. Så var det när jag upptäckte Levi Lowrey. Första, ja och i ärlighetens namn enda, gången jag såg honom var på AmericanaFest förra året. Det var kvällens, ja om inte rentav hela festivalens, sista konsert och jag var aningens trött och hade inte speciellt höga förväntningar när den skäggige och, vad ska vi säga, avslappnat klädde kufen klev upp på scen. Men tämligen omgående fick han min fulla uppmärksamhet. Han hade nåt som man vill lyssna in sig på när man kom hem.

Det var dock lättare sagt än gjort. Det visade sig vara helt omöjligt att få tag på hans debut “I Confess I Was a Fool”. Inte på iTunes, inte på Spotify, inte på nån sajt som lagligt erbjöd musik, vare sig fysiskt eller än mindre digitalt. Jo, det är klart, man skulle kunna beställa den från USA och få den hitskickat inom 7-21 dagar. Men va fasen, det höll jag ju på med 1997. Inte ska jag väl behöva göra det längre? Lösningen blev ett skarpt mejl till skivbolaget, med CC till Levi, där jag undrade varför dom diskriminerade hans europeiska fans. Svaret kom, med en länk att ladda ner albumet. Ett album som är ett av mina mest spelade sen dess. Dessvärre har inte skivan trots mitt utbrott dykt upp varken i iTunes eller på Spotify, så kan jag tyvärr inte länka till det, utan helt enkelt bara rekommendera er att skriva mejl till skivbolaget…. Vill ni ha adressen så hör av er…

Men jakten, och målmedvetenheten, var ändå helt klart motiverad, för skivan är alldeles fantastisk och jag spelar den nästan dagligen fortfarande (jag är däremot inte speciellt förtjust i hans uppföljare som kom i vintras). Frågan är nu om jag inte står inför samma upptäckt, samma frustration, samma, nyfikenhet. Häromdagen ramlade jag över en kanadensisk artist vid namn Spencer Burton. Jag faller pladask för en låt som verkar vara en singel från hans kommande (?) album. Genast började jag ju av gammal vana leta efter honom på Spotify osv, men icke. Levi Lowrey all over again. Enl hans hemsida med fler ställen ska han ju åtminstone ha släppt två album, och när jag läser vidare så konstaterar jag, nu mer frustrerat än nyfiket, att det tredje albumet med låten som jag precis blivit knockad av också ska vara släppt. Kom igen då! frustar jag högt för mig själv över tangentbordet, när jag mer och mer aggressivt men fortsatt lika fruktlöst söker med ljus och lykta över hela j***a nätet efter ett legalt ex efter Burtons skiva, som till råga på allt, läser jag i en bisats på nån märklig sajt, är producerad tillsammans med landsmannen Daniel Romano – en magisk sångsnickrare och artist (som nyligen var i Sverige!).

Till slut hittar jag en sajt med vad som åtminstone verkar vara hela albumet inbäddat (men absolut inte delningsbart, sorry!), i en Soundcloud-spelare. Toklyssnar igenom hela skivan som är i princip så bra som jag vill/hoppas/föreställde mig. Likväl kan jag inte för mig liv förstå hur svårt det kan vara!? Ja, jag fattar och känner till det mesta om distributionsrättigheter i olika delar av världen, men det betyder inte att jag gillar det eller tycker att det är en bra idé i en globaliserad, digitaliserad värld! Sånt här uppmuntrar ju mer eller mindre direkt till illegal nedladdning, om man nu, som ju jag självklart inte har, har en benägenhet för det. Jag vill ju, tvärtom, uppmärksamma och lyfta fram artisterna och bidra i min lilla värld till att de får flera lyssnare och fans och kanske rentav kan leva på sin musik.

Hursomhelst, jakten fortsätter på att få tag på en alldeles egen kopia av albumet, som förresten lite ironiskt heter “Don’t Let The World See Your Love”…på det här sättet blir det ju sannerligen svårt även för oss att visa dig vår kärlek också, min gode Spencer…

I väntan på att skivan blir tillgänglig för oss synnerligen potentiella svenska fans (ja, jag ska skriva ett mejl till det här skivbolaget också…) så går det åtminstone att spela och dela singeln “Diamond”. Ja, och ni hittar artikeln där hela skivan streamas här.

Vill du lyssna på Spencer Burton’s förra skivor (som han gav ut under namnet “Grey Kingdom” finns dom faktiskt här. Med lite tur och logik bör även den nya  skivan dyka upp där så småningom…

Spencer Burton’s hemsida.

Tags: , , ,

Category: BLOGG

Comments are closed.